söndag 28 maj 2006

Linda stoppar tiden

jag gör en konstpaus i livet för att konstatera att jag på något sätt växt in i mitt livs alla former. syrenen utanför sovrumsfönstret slår snart ut och världens finaste lilla dotter ligger naken på mage i sin spjälsäng och sover. hon är alldeles varm och mjuk och som en skatt ska jag vaka över henne hela mitt liv. det är så stort att vara mamma att bara det faktumet är nog för mig på mors dag.
mina föräldrar har varit här på långweekend och det är precis som om varje dag i mitt vuxna liv är lite extra kärlek till dem och allt vad de är och gör. och jag har varit på kalas hos mina kusiner och det är samma sak där; det okonstlade med allt vad det innebär när man fär umgås med dem som känner en. jag menar verkligen känner en och förstår vad man är.
och erik...vad skulle jag vara utan dig, erik? du är min bästa vän och min stora kärlek. och du är så snäll! och ärlig. och glad! jag älskar dig, erik! älskar!

2 kommentarer:

Linda K sa...

mmm det finns mycket man verkligen värdesätter högt. Make och son är det bästa som finns :)

Anonym sa...

Vilken underbar läsning. Jag får tårar i ögonen!