fredag 8 september 2006

idag är det bara tomt

jag tycker att jag hör henne överallt.
jag tror att hon ska stå där när jag öppnar ytterdörren.
jag glömmer bort.
jag kommer ihåg.
och jag längtar något fruktansvärt efter henne.
Duga? älskar dig!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Blir fortfarande alldeles tårögd...:(

Fy tusan jag lider med dig... men tänk på hur bra hunden har det i himlen med alla andra bushundar nu...

Anonym sa...

Tårarna verkligen rinner när jag läser dina inlägg. Har själv två hundar som betyder så otroligt mycket fr mig. Tycker dock att du fattade rätt beslut. Ditt barn är ditt barn, de kommer alltid först och med tanke på att din hund blivit omplacerad och misshandlad förr gjorde du helt rätt. Hon fick de bästa åren av sitt liv hos dig och kommer dig nog vara evigt tacksam. Hon sitter nu där uppe i himlen och kollar ner på dig så allt går bra för dig och din familj!

Linda K sa...

kram!

Linda sa...

kram & tack till er alla!