måndag 6 november 2006

giving is the new getting

alltså.
jag vet att jag skrev ett sådant här inlägg redan förra julen, men i år måste vi [läs: min familj] ärligt talat ta oss i kragen med julklappsgiveriet. julafton tenderar nämligen i att bli ett konsumtionsfrosseri där vi ger varandra hutlösa mängder julklappar.
nämen, vad trevligt, tänker ni.
jag säger nej och föreslår detta:
1. barn ska ha julklappar.
2. barn är man så länge man själv känner att man är det. jag är inte barn.
3. man får ge sin mamma och sin pappa och sina syskon och sin älskling. och sina barn.
4. man får även ge underbara Mormor och Morfar [även om de anser sig ha allt]
5. det är tanken som räknas. allas julklappar behöver inte kosta lika mycket.
6. man köper inte julklappar åt andra än sina släktingar.

ok?

3 kommentarer:

Anonym sa...

I vår familj köper vi bara julklappar till "barnen", dvs till mina egna barn och till mina syskonbarn. Thats it!!! Fast hur andra tolkar "barn" är ju en annan sak...jag brukar få av både svärmor och min pappa! =)

Linda sa...

bra kompromiss. man ska göra det som känns bra!

Anonym sa...

dette prinsippet følger vi også, men kjøper også alltid til mine tre beste venner. en bok e.l., ikke noe dyrt men en oppmerksomhet. Helt enig at man ikke skal bruke for mye penger på jul, det er en åndelig høytid og en familiesammenkomst først og fremst!