jag läser Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson.
den är helt fantastisk, det är en sådan där bok man önskar att man skrivit själv, som man känner att man kunde ha skrivit om man bara visste hur, att själva berättandet och historien liksom ligger i ens egen kropp. det är svårt att förklara.
och jag läser den så långsamt jag kan.
vissa kapitel har jag läst om, bara för att dra ut på boken.
jag vet att jag kommer att sakna den när den är slut, nämligen.
det är därför min plikt att rekommendera er som är sugna på att tända lite ljus, krypa upp i soffan med en rykande kopp thé och läsa något vackert, något enkelt men ändå med så många bottnar att det nästan inte finns något där under men ändå så mycket.
ja jävlar, det är en bra bok.
9 kommentarer:
Jaaaaaaaaaaa, det var en underbar läsupplevelse. Jag var så uppfylld av den att jag bad alla jag mötte (inklusive syrrorna på blodgivningen) att omedelbart läsa boken.
Fick mig till och med bli sugen på att flytta till Ludvikatrakten...
Vänta tills du fått läsa Maria Ernestam ( Busters öron bla. ) jag var lyrisk ...vilket språk ...men man undrar ju , vad skall jag läsa nu , efter hennes böcker !!!
jag måste verkligen betona ...Maria Ernestam !!! alla MÅSTE läsa !!!!
den är underbar :)
Ja, en jättemysig bok! Lite seg ibörjan men sen kunde man inte släppa den. Bra med nytt lästips (Ernestam) för nu har jag inte läst något direkt sen Stieg Larssons rader tog slut, samt jag vill sjunga dig milda sånger (behöver nåt som "fångar" på samma sätt!). En liten fågel i juletid är också söt, en lätt men läsvärd bok!
ja, den är helt fantastisk. Verkligen.Jag trodde inte det, trodde att den var ganska upphaussad. Gud vad fel jag hade. Och gud vad jag är glad att jag läste den.
Hade några pocketböcker med mig till Spanien i augusti, bla "Nu vill jag sjunga dig milda sånger". Läste den först och sedan kunde jag inte läsa de andra, det var liksom "fullt". Den är ju helt underbar! /Sara
Mmm, den boken minns jag speciellt. Fantastisk! Det var, som många andra påpekat, svårt att läsa något annat efteråt. Och för första gången i mitt liv fann jag en bok som är värd att läsas om!
När jag läste sista sidorna i den boken strömmade tårarna ner för min kinder, en väldigt vacker och varm bok men jag kände också separationsångest, över en bok..? När jag slog ihop den insåg jag att det tamejtusan var den bästa bok jag läst.. Om några månader kanske jag läser den igen... /Lina
Skicka en kommentar