onsdag 19 december 2007

klapp till jul? nej, en kram räcker.

jag har en julklappsrevolt i år.
jag orkar inte med hysterin. jag orkar inte med påtvingad konsumtion.
nej.
i år får ingen paket av mig. och jag förväntar mig inte heller några paket. jag & Herr Make brukar inte ge varandra julklappar och i vår släkt har vi kommit överens om att inte köpa paket till oss vuxna eller till varandras barn.
i grund och botten handlar det om att jag varit student så pass länge och att december är en rätt tung CSN-månad.

jag har köpt två små paket åt Lillhjärtat [som ändå kommer att överösas med paket från höger och vänster] och det är ett redigt träspel i det ena [minns ni musfällan?] och ett prinsesslott i det andra.
sedan räcker det.
hon vet att hon ska få ett nytt rum i julklapp och födelsedagspresent, och hon pratar om trägolv, nya sängen och läshörnan. det känns bra, eftersom det är något riktigt och inte hundratusen leksaker som samlas på hög. just nu vill hon ändå bara läsa, lyssna på musik, rita och spela spel.

jag vill lära henne att inte ta något för givet och att det är tanken som räknas. det kanske låter som klyschor för en vuxen men viktigt att ingjuta i små barn.
jag vet att Lillhjärtat får presenter ofta, i tid och otid, men jag vill inte att hon ska en sådan som blir besviken om hon på julafton får fem paket och inte trettiofem.

i mångas ögon är jag bortskämd, jag har fått väldigt mycket av mina föräldrar, men så har det också varit för att jag varit duktig i skolan, gjort motprestationer och aldrig tagit för givet.
jag vill att Lillhjärtat ska bli precis som jag.
tacksam.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Och jag håller med.

Jag har förgäves försökt komma överens med mina syskon om att inte köpa till varandras barn (de får så hysteriskt mycket av sina föräldrar ändå, speciellt systerns barn) men kära syster är så envis så icke.

Nora får två paket av oss, en bok som jag köpt (hon har äntligen börjat gilla böcker och vill hela tiden bli läst för, jippi!) och så ville Anders välja ut en leksak. Precis som du så vill jag lära henne att vara tacksam samt att njuta av andra saker under julen. Julefrid och gemenskap typ.

Jag vet inte när/om jag ska gå Nikon-kursen, har inte fått svar än om det är ok att jag anmäler mig igen efter att jag bokade av i sista sekund.

Däremot har jag gått kursen på Kulturama nu, den var sådär - innehöll mest Photoshop. Fast det är ju jättekul och jag ska även gå en högskolekurs på distans i det men jag hade velat ha mer kamerateknik. Vad hette din bok nu igen?

Linda K sa...

medhåll här också. det tenderar att bli helt hysteriskt med alla julklappar. samtidigt som man vill ge sina ungar klappar såklart. men i vuxen ålder nöjer jag mig med att köpa en klapp till mig själv (couse I´m worth it, eller nåt), inte till hela halva släkten.

hö hö, ser faktist mest fram emot maten ;)

Sunflower sa...

Klyscha eller inte, tycker jag borde vara varje förälders måste-uppdrag att lära sina barn att inte ta saker för givna och att det är tanken som räknas. Som du säger är det bara massa leksaker som sedan ligger och skräpar. Barn får ju tycke för något och sen glömmer de bort allt annat, tills något annat av intresse dyker upp. Så de där femtioelva barbiedockorna ligger och skräpar för att det är roligare att läsa, måla och lära sig skriva. Så klart det är! :)

Anonym sa...

amen, jag kan inte säga det bättre. Jag börjar fundera på att strunta i hela julen och sticka någonstans, bara för att slippa all hets...

Anonym sa...

Det lät som väldigt mycket ändå tycker jag, med nytt rum och allt, men tanken är fin iallafall.

//Sofia

Anonym sa...

Har du några syskon Linda? Tack för en bra blogg.

Linda sa...

Sara: nästa jul är vi nog utomlands. fatta vad skönt med tårna i sanden på julafton!

Sofia: ja, på sätt och vis, men så vet jag ju inte heller när rumsrenoveringen blir färdig. hon kan ju får dra papper av något paket tycker jag, hon är ju bara två år.

Catarina: tack! nej, tyvärr har jag inte några syskon.