måndag 14 april 2008

klart att jag som mamma och människa känner en enorm vrede och sorg över att någon kan döda ett barn.
klart det kändes i magen i morse när jag lämnade på dagis.
klart jag hellre skulle vilja vara hemma och kramas med min varma, rosiga dotter. det är klart.
för visst blir man rädd ända in i märgen när man inser att
ingenting kan tas för givet. ingenting.
klart man känner maktlöshet och misstänksamhet. klart man gör det.

men det hjälper inte.

så man stiger ändå upp på morgonen. äter den vanliga frukosten. lämnar på dagis, lämnar sitt fulla förtroende att andra ska ta hand om min fina fina unge och inte låta något ont hända henne.
sedan hämtar man, äter middag, leker ute en stund, målar lite, bygger lego.
borstar tänder, läser en bok och släcker lampan.

så ligger man kvar i hennes säng en stund.
känner varje andetag som en lätt rörelse bredvid, håller handen.
och aldrig har man känt sig så liten
men ändå hel
på samma gång.

6 kommentarer:

Anonym sa...

I morse försökte jag skingra den där lite olustiga känslan som såklart kommer med tankar kring lilla Engla genom att "som vanligt" slösurfa in på de vanlig Englas showroom, whattowear etc men blev bara störd på att ingen av dessa "MODE"bloggare ens hade nämnt 3 ord om händelsen, utan där fanns bara tre nya shoppingtips och klag över att man borde ha en personlig inredare; "man kan ju inte skriva om allt", "kan inte älta allt hemskt" "inte deras sak att informera". Men så surfar man in hit, bloggen som innehåller det mesta och vad får man se; jo en skribent som faktiskt luftar det hemska i ett långt inlägg. Medveten om att jag kanske överdriver som ens regerar men det smakade lite illa i min mun att läsa om nya gula skor efter det som just rapporterats, och det trots att jag eg var på jakt efter lite distration.

Tack L för en kul, medmänsklig, naturlig och fin blogg!
/A

Anonym sa...

Bra sagt Linda, och "Ah" här ovan. Precis så kände jag igår när jag läste om Engla (då menar jag den lilla som gjort namnet mer känt än modebloggerskan), att jag vill verkligen inte läsa något fjantigt inlägg om gula skor kommande dag. Det ger helt enkelt en dålig smak i munnen. Det ytliga kan vänta i respekt mot den döda.

Anonym sa...

Kommentaren ovan var den lägsta jag läst på länge!! Det som hänt är självklart jobbigt för alla, de flesta har nog fått sig en rejäl tankeställare. Att då som personen ovan peka ut vissa modebloggare för att "inte bry sig" är ju bara så fullkomligt idiotiskt att jag blir totalt trött. Nej fy fan säger jag bara.

Ditt inlägg Linda tycker jag var fint och väldigt tankfullt. Du sätter ord på känslor som vi nog alla har just nu.

/Sofia

Anonym sa...

Jag menar förstås det första inlägget med signaturen A.
/Sofia

JO sa...

Ja vi hanterar väl alla en sådan nyhet och känsla på olika sätt. Själv valde jag att inte skriva något alls, för jag kände bara att mina ord bara blev till meningar, som blev till text, men att inget ändå matchade verkligheten. Så kall som den kan vara när den slår oss i ansiktet ibland utan någon förklaring. Men konstigt nog så värmde dina ord Linda. För de pekade på det enda vi alla ändå har trots allt. Livet.

Snart tretti sa...

Utrolig fint skrevet!