min forna längdkarriär var förlagd till spåren i Ängsjö utanför Stockholm. Pappan i familjen tränade långt och snabbt och jag följde med. hann väl ett varv medan han gjorde tre, fyra. det var ofta kväll och jag åkte ensam i skogen. det tänker jag ganska ofta på, när mina egna rädslor liksom kramar musten ur modershjärtat, att jag minsann åkte själv, var trygg och litade på att pappa skulle susa förbi snart. kom inte och säg annat än att det var andra tider, mamma!
hemma på gräsmattan övades det också skidåkning. efter att ha sett Janne Boklöv (hallå, bakhopparen!!) tog jag det mycket tveksamma beslutet att testa. i en backe på gården. med längdskidor.
skidspetsen var ganska vass under ögat kan jag meddela!
slalomkarriären har även den slutat med blessyrer och ambulansfärder, med blodiga vantar och jack i huvudet efter att ha jagat killarna i nian. ja, ni hör ju själva. egentligen skulle jag ha suttit med en termos choklad nedanför backen och glott istället.
utför kommer jag ALDRIG att åka igen, men gärna på längden tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar