måndag 4 maj 2009

min ynnest

Lillhjärtat är första barnet i vår bekantskapskrets och kanske av just den anledningen har hon fått vara med väldigt mycket. kanske också för att vi aldrig tyckt att hon inte ska med. kanske just därför har hon blivit en social liten tjej som gillar att vara med våra kompisar som hon säger, van att umgås med vuxna och van med att någon lyssnar, att någon ser.
och det bara slog mig när jag tittade på kort från långhelgen att just det faktum att så många människor som jag tycker om tar mitt barn på allvar är bland det finaste jag som förälder kan få, den bästa bekräftelsen på vänskap och den bästa måttstocken på att mina vänner - det är fina vänner. de bästa, helt enkelt.

3 kommentarer:

Batgirl sa...

Vad härligt och bra det låter!

Linda sa...

Och jag blir lite rörd..
Den tösen har en sådan stadig och trygg grund.

mamamekko sa...

Gud vad härligt för henne och er, vad fint det låter! I min bekantskapskrets har alla barn, bland annat fyra kusiner på sambons sida och fem kusiner till barnen på min sida. Så det är alltid livat när vi träffas... Visst är det kul för barnen att leka och stoja tillsammans, men risken kanske blir att man inte hinner se och höra dem som man vill... Gud så lik hon är dig din dotter förresten :)