onsdag 9 juni 2010

somebody in sthlm loves me

"jag tänkte att du skulle få en sommarpresent nu när du mår så eländigt"
och mitt i allt det där eländet så är det ju klart att jag började gråta när vi lagt på.
över mina föräldrar. att de inte bor på cykelavstånd.
över illamåendet.
över bebisen i magen.
över dottern som är helt magisk.
över mannen som kramar och pussar och fixar, trots att jag just nu kan klassas som i koma.
över ett par träskosandaler.


//hon med hormonerna

1 kommentar:

Anna sa...

jag gillar dig också massor!
trots att jag bor i förorten.
och inte skickar Hasbeens.
räksallad på NK och flukt på Svenskt Tenn när du har vägarna förbi? (eller något annat trevligt och ickemåilligt?)