barnet har nästan 40 graders feber, men nu är vi här i alla fall. jag menar, man blir ju inte friskare för att man stannar kvar där man är skriven.
aldrig känner jag mig så ledig som när jag parkerar bilen här på landet hos mina föräldrar, uppskattar att det varken finns gatbelysning eller asfalt, utan bara skog skog skog. och då har jag ändå åkt 20 mil neråt i landet, till huvudstaden.
men jag är mycket bättre på att ta tillvara på spenaten här, mitt i den, än hemma i Norrland.
kameran nästan skriker på mig, att jag ska ut i skogen så snabbt som möjligt.
men först. en dag hemma med min ynkliga lilla sjukling
och förhoppningsvis kan jag åka in till stan i kväll utan att hon blir ledsen.
3 kommentarer:
Men FY vilken trist timing på de febern! Hoppas hon tillfrisknar snabbt och att ni kan njuta av helgen i världens bästa stad!
Stackarn, hoppas hon kryar på sig!
ja, krya pa!
Skicka en kommentar