den slutar aldrig att göra ont, saknaden efter en förlorad vän. det går inte en dag utan att jag tänker på min Duga. kan inte länka för jag kan fortfarande inte läsa det jag skrev då, när vi bestämt oss för att ta bort henne, det är ett beslut jag lever med varje dag. inte ångrar, men lever med.
det är ett sår som inte riktigt läker. och jag tänker att det inte behöver göra det heller, att just saknaden gör oss lite mer nära djuren, nära livet.
1 kommentar:
Usch jag gråter nu. Igen. MUM
Skicka en kommentar