vilken dag!
det känns som att jag är en vandrande bomb. en stor jäkla bomb. typ atombomb. minst.
hela huden spänner, fingrarna och fötterna är svullna, huvudvärken bankar och sammandragningarna avlöser varandra på löpande band. och så sparkar den här pigga starka bebisen på revbenen så det smäller.
böjer jag mig ner för att ta på mig skorna eller dra på mig strumporna så blir läpparna blå. bra syresättning!
det är varken njutbart eller möjligt att koppla bort.
nej, det är faktiskt så jäkligt att jag knappt står ut.
sitta kan jag knappt göra heller, det bara kryper i kroppen och ryggvärken hugger varje gång jag andas ut.
i morgon är det jag som ringer min barnmorska.
inte för att jag vet vad hon ska göra.
eller jo. jag vill att hon ska sätta mig i en tidsmaskin och skicka mig till januari 2011.