måndag 2 oktober 2006

sådant är livet

det är något magiskt och överbeskyddande som tar fart i hjärtat när jag ser små skolbarn med stora ryggsäckar och långa nyckelband på väg hem från skolan. trötta steg. kurrande magar. kissnödiga.
jag vill liksom krama dem, allihopa, och se till att de får limpsmörgås och torra strumpor och ett litet djur att berätta hemlisar för. en nattlampa och saga på sängkanten. en mormor att ringa till, en morfar att snickra med.
världen är så hemsk ibland, och barn är så utsatta.
sådant är jag rädd för.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag med. Och än värre blev det efter att man själv fick barn...