tisdag 29 juli 2008

"är inte ni sugna på en till..?"

i går ställdes den igen, Frågan. 
jag & Herr Make stötte ihop med ett par ytterst ytligt bekanta med en liten bebis varpå hon knappt hinner säga mer än hej innan hon hasplar ur sig "är inte ni sugna på en till...?". vad då, undrar kanske en del av er, men jag kan inte tycka att den frågan går att likställa med "hur är det med dig då?". 
jag har en vän som försökte bli gravid i åtta år innan hon äntligen lyckades. flera missfall fick hon under tiden de försökte, och hur tror ni hon kände sig när folk undrade "ni då, ska inte ni skaffa barn snart?". vad svarar man på det när någon man knappt känner undrar? jo, egentligen borde hon ha sagt som det var, men orkar man det om man är mitt uppe i något som känns som livets största sorg, något som upptar hela ens tillvaro?
eller alla de som faktiskt inte vill ha barn. eller de som nöjer sig med ett. de som kanske har ett men inte kan få ett till?
jag har i hela mitt liv längtat efter syskon. syskon är kanske det enda som jag, ofta, kan sakna i mitt liv. den där gemensamma värdegrunden, barndomen som man delat, livet som man delat. 

nej. frågan om barn eller inte barn eller fler barn är inte någon enkel fråga, hur enkel den än är att ställa. nog för att nyfikenheten kanske finns där, för det är ju så härligt med barn och att se vänner få uppleva detta, men för den som frågan ställs till är det kanske inte så lätt.
och nej. vi har inga planer på syskon till Lillhjärtat än, så för mig är det enkelt att svara på den frågan. men som sagt, det hade kunnat vara svårare. så lova mig att aldrig ta för givet att alla kan få barn bara för att man vill det.

7 kommentarer:

Anonym sa...

helt rätt. det är långt ifrån alla som förstår att frågor som "ska inte ni skaffa barn?" eller "när får man höra små barnfötter hos er?" är väldigt privata frågor.

Snart tretti sa...

Jeg er veeeeldig enig. Vi får også spørsmålet om vi ikke skal ha barn snart ofte. Og foreløpig er det heller ikke vanskelig å svare på, men hva om det en dag blir det? Jeg syns det er et så utrolig personlig spørsmål..

Anonym sa...

Åh tack Linda!
Det är vidrigt att bli utfrågad varje gång...
Det fyller ens vakna tid ändå.

Anonym sa...

Håller med fullständigt. Har själv fått två missfall, ett alldeles nyss, och jag tänker alltid på vad jag säger till andra ang barn.

Och så ska jag göra ett skamfyllt erkännande - jag har faktiskt undrat om ni hade några planer på syskon till Lillhjärtat. Tack för att du delade med dig av dina kloka tankar!

Linda sa...

Sara: ja men precis! det är inte alla som blir gravida på ett kick!

Grombaben: det händer när det händer och den dagen kan man gratulera de blivande föräldrarna!

Lindalotta: det förstår jag! kram!

Jenny: och det är inget ovanligt, men det pratar man inte om. och visst är sorgen privat, men ändå borde människor tänka efter hur komplicerat, eller enkelt, det där med graviditeter kan vara.
och du, det är klart man undrar! det får man, men vem och hur man frågar är en annan sak, tycker jag!

Johanna sa...

Åh, jag känner igen den här scenen SÅ väl. Är 31 år, sambo sen 4 år men vi har inga barn. Vilket folk (man knappt känner) finner MYCKET märkligt och anser sig behöva kommentera ganska ofta. Morr. För jo, jag vill GÄRNA ha barn. Och hoppas få det en dag. Men det är ju som sagt inget man "bara bestämmer"...

Linda sa...

Joho: det kommer när det kommer och kommer det inte så kan det vara bra ändå, eller så hittar man andra sätt.