fredag 6 november 2009

han lägger ungen och jag...bloggar

jag är inte en gravallvarlig människa, nej inte gravallvarlig men ganska seriös. och jag skrattar mycket, skämtar mycket. men ändå har jag en gravallvarlig blogg.
jag funderar på varför.

5 kommentarer:

S sa...

Nämen. Den där känslan känns igen.

sagt o gjort sa...

Hmm jag tycker nog inte att den är så allvarlig? Men å andra sidan är min blogg ingenting just nu, för allt jag vill skriva är varför är det så och titta på det osv. Negativa saker. Varför i hela friden? Vem vill läsa det? Varför är det de ända som kommer upp just när det handlar om bloggen? Kanske är lite samma för dig, det bara blir allvar som du upplever det?

Fröken Film sa...

Såhär är det: Bloggen är absolut inte gravallvarlig, bara rätt meditativ på något vis. Jag gillar det, här finns alltid stilla betraktelser och vackra bilder. Det är därför jag återkommer. Och för att du skriver så fint om relationerna inom en familj. I´ll be back!

Linda sa...

S: jasså :D

sagt o gjort: ingen aning, man kanske iof läser in saker mellan raderna som är mer eller mindre allvarliga. å andra sidan så vill jag inte att den ska vara glättig heller.

fröken film: bara man inte somnar när man läser så... ;)

Anonym sa...

Tycker inte den är gravallvarlig! Inte somnar jag heller.

// Jenny