min färska femåring på liten gul, envis men gudomligt snäll ponny.
- Mamma, du behöver inte hålla i nu. Du kan stå i mitten så säger jag till om jag behöver hjälp.
och sedan: hon styr slalom i skritt, sätter i gång i trav på långsidan och hittar takten, rider lätt och bryter därefter av och repeterar det hela. allt fokus på hästen, uppgiften och ridfröken.
och snabba (stolta) ögonkast till mig för bekräftelse gör jag rätt nu mamma? titta vad jag kan, mamma! hur hon kortar tyglarna med vana rörelser, starka bestämda skänklar och den nyfikna blicken på de andra tjejerna i ridgruppen.
att jag får vara där, i stallet, med min dotter... att jag har en dotter och att jag får vara med och dela den där upplevelsen som jag känner igen från min egen barndom
det är så stort, så stort.
4 kommentarer:
wow, det ÄR stort. får rysningar!
Åh, så härligt du beskriver ögonblicken. Och så duktig hon är. Hästar är underbart lärorikt, på alla möjliga sätt.
Bästa känslan :)
Åh, så underbart!!!
Skicka en kommentar