måndag 18 september 2006

ska man vara fin får man lida pin alternativt inte se ett s**t

jag hade diadem idag
och ni vet väl hur det känns när man har diadem en hel dag?
alltså ärligt talat, antingen är det jag som är vanskapt eller så är diademet ett satans påfund för efter någon timme med diadem känns det som om jag ska börja blöda näsblod. det trycker på ömma punkter bakom mina små öron och hela huvudet blir liksom som lobotomerat. och det är ju inte så att jag bara drar i det där diademet lite spontant och oplanerat och sedan kan fixa det utan en spegel. nej, frisyren måste tuperas och sprayas till förbannelse för att få det att se ut som om diademet bara hamnade där. och jag kan inte ha utsläppt hår för då ser det ut som om huvudet får en jättekonstig form, utan halvuppsatt eller heluppsatt eller inget diadem.
dessutom kan man ju inte ha glasögon samtidigt.
så i skolan har jag genomlidit en föreläsning med massor av anteckningar utan glasögon. och på vägen hem satte jag solglajjerna utanpå diademet. snyggt.
jag säger då det.
fint är det iallfall. särskilt på andra.

den som väntar på något gott väntar på kaffe ur min nya kaffemaskin

fast jag har lovat Herr Sambo att den inte ska packas upp innan köket är klart i nya huset.

ljuv musik

jag hör glassbilen!
den verkar cirkulera kring mitt hus & vanligtvis står den utanför dagis vid tre...
glass? idag? måndag?

på heder & samvete

det kommer att bli mycket inredning, husrust och liknande framöver. huset vi skall flytta till är i behov av renovering invändigt, och jag lovar att när ni ser bilderna, alltså så-här-såg-det-ut-innan-bilderna, kommer ni att förstå varför. för det kommer att bli bildbevis! man kan ju inte bara skryta med slutresultatet, det är en mödosam väg dit.
vad sägs t ex om att ta sig an ett grisskärt kök? halleluja!

om jag hade bott i Stockholm...

...hade jag tackat jag till IKEAs inbjudan och i detta nu befunnit mig på morgonvernissage på Bukowskis.
istället ska jag åka och köpa mig en kaffemaskin innan förmiddagsseminariet.
inte så tokigt det heller.

söndag 17 september 2006

de små detaljerna

...så har man nytonat hår och nymålade naglar i Mavalas lila Mexico och känner sig lagom höstfräsch och Herr Sambo undrar om jag håller på att förvandlas till svartrockare.

[är det humor kanske]

vårt hus är sååååålt!

[kippar efter andan]

tre
hundra
tusen
över
begärt
pris

[rosig om kinderna]

gissa om det skall rustas i nya huset nu?

budgivningen i full gång

det går bra
det går fantasktiskt bra
man gillade tydligen vårt hus/man har tydligen fet plånbok

[vem sa att man inte blev lyckligare av pengar?]

spännande söndag!

jag förstår inte varför det ska var ett sådant hyssjande kring valet?
man blir ju inte lynchad på stan om man går ut med sin politiska tillhörighet? nej, hellre de människor som faktiskt väljer, om än inte lika, än de som ser ut som fågelholkar bara man säger politik. vad blir det för samhälle då?
jag är precis hemkommen från vallokalen [tre små bås i en gigantisk idrottshall] och i år röstade jag på Moderaterna.
Heja, Fredrik!

torsdag 14 september 2006

oj då

vi har haft riktig visning nu.
25 familjer kom det. 25!
jag är chockad, stolt och förhoppningsfull.
totalt har 30 familjer tittat på huset, och begärt pris är redan lagt, så nu väntar budgivning. jag hoppas att det blir dyyyyrt...

onsdag 13 september 2006

första visningen: check!

två par i vår ålder
och i den ena bilen satt en pitbull
och i den andra en rottweiler.
jag kan inte annat än jubla och göra långnäsa åt våra grannar!

Linda är ingen webbdesigner precis

hur gör jag för att få en bild i min header?

gullunge!

den ett-och-ett-halvt-åriga dottern får inte på sig sina skor:
Dottern: herregud herregud herregud
Mamman: (dör en smula)

note to self:

ställ aldrig mer en trådback i den smala källartrappan.
kliv för guds skull inte på den!
åk aldrig mer trådback nedför källartrappan med axeln först.

[man kan dö för mindre, har jag hört]
eller what doesn't kill you makes you stronger

tisdag 12 september 2006

snabblogg

nu ska jag blogga lika snabbt som jag shoppade loss idag...
håll i er!
vi håller på att stajla det sista och nu hoppas jag att det dröjer mycket länge innan jag behöver förbereda mitt eget hus för visning igen. jag blir tokig! och det blir jättefint!
var som sagt på en svisch!wroom!crash!shoppingtur tidigare idag vilket resulterade i...

  • rouget fresh från MUS (kan ju inte bli annat än fräscht)
  • tajts x 2 på POP åt barnet. å vantar. magiska vantar.
  • pallenberg-kopiorna från Wedins, på REA. (lånade bilden från Polly som oxå fyndat)

det fanns även världens dyraste kurslitteraturpaket att hämta ut på posten. posten? statoil! vad jag glömt bort var att jag belönat mig själv med två böcker av Sigge Eklund & Arnaldur Indridasson. tack, Linda.

04.30

Barnet: mamma...härligt!
Mamman: nej, nu ska du sova - det är natt.
Barnet: tängen, tängen. (läs: vill lägga sig hos mamman & pappan)
Mamman: försök att sova nu (lägger sig bredvid spjälsängen)
Barnet: (illvrål och hänger på spjälsängskanten)
Mamman: vill du ligga här bredvid mig?
Barnet: paaaappaaaa? (kryper upp bredvid pappan)
Mamman: (lägger sig bredvid barnet)
Barnet: neeej, lellelas! (mamman får inte ligga i sängen)
Mamman: (lägger sig på madrassen bredvid spjälsängen
Barnet: (kryper ned från föräldrarnas säng) tännerna! (vill borsta tänderna
Mamman: (smågalen) nu måste du sova!
Barnet: pottan!
Mamman: (går in på toa med barnet)
Barnet: bada!
Mamman: ja, i morgon - nu är det natt! nu ska vi sova!
Barnet: (illvrål)
Mamman: (skickar pappan att hämta välling)
Barnet: (äter upp och somnar om)

magic 40 minutes

jag har en ny morgonvana.
lämnar alltid på dagis till morgonfruktstund
men sedan är det 40 minuter innan jag måste åka till skolan för dagens seminarium. jag borstar håret, dricker en kopp kaffe, ringer viktiga samtal (eftersom man nästan alltid verkar ha sådana på hög) och kollar datorn lite.
mina alldeles egna 40 minuter - det är vardagslyx!

måndag 11 september 2006

värdelöst vetande:

jag sitter på en Tempur-kudde framför datorn.
annars tränger svanskotan ut ur kroppen.

så är det att sälja ett hus

det åker förbi bilar utanför vårt hus. låååångsamt kör de.
några stannar.
andra kommer till fots.
vissa ser ut att vilja krypa igenom häcken av nyfikenhet och andra står på tå för att se trädgården.

*håller tummarna*

normalt sett hade detta fått mig att freaka ordentligt. jag som är ganska harig. jag menar, jag som är harig.

öronterapi

storfavoriten Anna Ternheim släpper albumet Separation Road den 27 september.
precis vad jag behöver.
annars är det Ane Brun som tröstar mig bäst.
det är mina tjejer det, Ane & Anna.

rensa hårddisken

jag måste gå ut och gå med en hund.
det är något terapeutiskt som händer när man håller i ett hundkoppel och hundens andetag liksom strömmar upp till ens hand.

jag längtar inte hund egentligen. jag längtar Duga.
men i tomrummet efter henne kan hunden lika gärna heta
Indra
Zorba
Saga
Arrak
eller Frasse.
fyra tassar och en kall nos, tack.

fredag 8 september 2006

...en annan sak:

för första gången blir jag glad över att hitta hundhår på golvet.
ett litet avtryck från henne känns viktigt.

mitt i allt elände

det är iallafall många som anmält sig till visningen av vårt hus.
och igår (av alla dagar) skrev vi på alla kontrakt gällande det nya huset.
jag behöver inte ha dåligt samvete för att jag är glad över det och det känns skönt.
jag behöver verkligen skratta igen så det där tunga släpper taget om kroppen.
det känns som om jag väger 100 kg.
minst.

idag är det bara tomt

jag tycker att jag hör henne överallt.
jag tror att hon ska stå där när jag öppnar ytterdörren.
jag glömmer bort.
jag kommer ihåg.
och jag längtar något fruktansvärt efter henne.
Duga? älskar dig!

torsdag 7 september 2006

så nära men ändå så långt borta

Hejdå, Duga.

jag har gråtit så mycket nu. svullen i ansiktet och ont i huvudet. har borrat ned mig i hennes päls och liksom kramat ur allt jag vill ha kvar. det gör så ont i hjärtat ska ni veta.
beslutet att avliva henne känns ändå oundvikligt.
ända sedan Vendela började gå och således älska hunden, på ett hårt sätt, har Duga blivit mer & mer reserverad. hon har morrat och dragit sig undan. att sommaren har fungerat beror väl mest på att vi varit utomhus så pass mycket.
Duga har haft ett svårt liv. hon kom till mig som misshandlad och bortglömd nio månadersvalp, inte rumsren och inte handtam. att hon blivit en härlig hund har varit en fröjd att se, hur hon långsamt blivit hel på insidan och på utsidan som vilken hund som helst. nej, världens bästa hund. det har krävts mycket arbete, något som känts rätt eftersom det gett fina resultat. att ta henne från missbrukartillvaron hon levde i och lära henne hur ett hundliv gick till har lärt oss båda massor.
det är klart att det finns en baksida.
klorna har aldrig gått att klippa. vi har sövt henne hos veterinären varje gång det skulle göras. hon är misstänksam mot män och skällig.
men
hon är rakt igenom snäll och har aldrig skadat någon.
tyvärr är hon förpackad med nerverna på utsidan och nu har nervositeten hon känner kring Vendela urartat. hon kan ligga under köksbordet och bara blänga en hel dag. hon är trött och hon slickar sönder sina tassar. hon är så psykiskt påverkad av Vendelas bestämda sida att hon reagerar på minsta minsta sak.
hon skäller som aldrig förr.
hennes vallhundsgener driver omkring henne i huset och hon fäller konstant.
den senaste månaden har situationen blivit ohållbar.
var är Duga?
var är Vendela?
gå ut, lägg dig ned, sitt stilla, kom hit
- allt för att undvika det som eventuellt skulle kunna hända.
att omplacera henne igen (vilket skulle innebära åttonde hemmet) är inget alternativ. jag är hennes trygga punkt och det känns inte rätt mot henne att slita upp hennes tillvaro igen.
jag har tänkt och tänkt och slutligen tagit beslutet. jag har fått lekt Gud och bestämt det som jag tror är bäst för oss alla. jag är så rädd om Vendela också. jag skulle aldrig förlåta mig själv om det hände något och jag kan inte heller se hur min redan gamla hund tynar bort och får allt mindre frihet. hon är inte värd det.

nu har hon lekt sista gången med bästisarna Saga & Zorba. hon har pussat Vendela hejdå innan hon åkte till dagis. hon har fått falukorv och smörgås och blivit borstad.
jag tror att vi är redo att säga hejdå nu. jag kommer att krama henne tills hon somnat.

jag är hemskt ledsen att det skulle sluta på det här viset. jag som brukade skoja och säga att jag & Duga tummat på att hon skulle bli 20 år.
men det fungerar inte längre.
för någon av oss.

som jag skrev förut: du kommer att fattas oss, Dugamaja!
[jag älskar dig]

onsdag 6 september 2006

människa utan hund

Duga, älskade älskade älskade du.
min lilla gråmule, min svarta lilla hund.
mitt hjärta saknar dig redan och mina händer kommer att längta din kalla nos och du ska veta att din skugga alltid kommer att finnas där vid min sida.
min finaste.
du kommer att fattas mig!

ett nytt I-landsproblem

jag vet inte hur jag ska vänja fötterna vid strumpor i skorna igen.

and the award for Cutest Puppy goes to...

...Arrak som är mosterns Pomeranianvalp och 10 veckor gammal.
det går inte att sätta ord på hur bedårande den här lilla hunden är!
behöver jag säga att jag vill ha en sådan i 30-årspresent? på riktigt, alltså.

[och hur cool är inte ungen min i sin nya mössa?]

panta mera

jag har lite svårt för att panta flaskor. jag vet inte vad det är men det sitter väl i sedan barndomen då panta flaskor var ett skämmigt sätt att få ihop till en glass eller ett nummer av Frida. Vi dricker inte särkilt mycket som ger pant men nu har det till sist samlats en hel IKEA-kasse med flaskor i källaren. ful och onödig står den där och skriker på en paaaaanta miiiiig! egentligen är det genialiskt att få betalt för sina sopor men ändå känner jag mig som en fyllkärring, fast jag pantar mineralvattenflarror.
det låter idiotiskt, jag vet.

less is more

alltså leopard är inte min grej

ändå såg jag sådär lagom trånande efter ett par leopardballerinor på en tjej i skolan i dag. fint!

jag hade förvisso lite djuriska influenser i håret idag: den gamla hårnålen som håller luggen uppe byttes ut mot ett hårspänne. i leopardmönstrat.

som om det kunde rädda min obefintliga frisyr.

tisdag 5 september 2006

det finns inget dåligt väder - bara folk som parkerar som idioter

it's a fact: det finns inte alls gott om parkeringsplatser på Högskolan
och inte blir det bättre när folk parkerar över två rutor och lämnar halva platser åt oss andra.
man kanske borde ha köpt sig en Smart Car. då kunde man ju parkera bland cyklarna nästan.
hursomhelst.
nu finns det en stor grusplan att parkera på.
problem? den ligger inte direkt i anslutning till campusområdet. och jag har ändå inga problem att gå. men men men man måste tydligen ha med sig ombytesskor för det enda sättet att ta sig från grusplanen (hejdå lädersulor och klackar) är över en gräsplan (läs lerplan) och jag vet inte om jag är fisig men mina skor vill inte gärna utsättas för detta.
nej, man kanske skulle ta med sig ett par galoscher.

tack, IKEA!

jag fick också en present från IKEA!
gissa vad som hänger på den?
sjalar, såklart!

måndag 4 september 2006

hur lite frukt kan sälja ett hus

ja, här har vi alltid en skål med färsk lime i köket!

jag home stylar hela dagen för ikväll kommer mäklaren.
jag har även inhandlat stylish saker som lime, citron, ananas, kryddor i kruka osv. sånt där man egentligen alltid borde ha hemma, men liksom glömmer bort.
och snittblommor.
jag lovar att fotografera eländet senare. nu är kaffet slut & jag ska måla.

ingenting i eller på huvudet

alltså, mammor - lystring!
det är tretton grader varmt [kallt] ute, rått, blåsigt och regnigt... varför ser jag då t r e mammor med småbebisar utan mössa ute?

[Linda gillar inte bebisförkylningar eller oförståndiga mammor]

fredag 1 september 2006

home styling

ja, ni läste rätt: vi har köpt ett nytt hus.
äntligen.
slut på tjafs med bittra grannar.
slut på utbyggnadsplaner och slut på att aldrig få plats.
men samtidigt...slut på kvällar framför brasan och slut på josef-fonden i köket.
jag gillar mitt hus, trots nackdelarna!

...men jag gillar mitt nya hus. också.
15 november flyttar vi in och börjar rusta.
det är så spännande det där, att göra huset till vårt eget, det är som att göra om det helt och hållet.
visst är det s k i t med flyttstädningar och kartonger och att inte veta vart allt finns, men det är ändå värt det när man vill flytta.
i år blir det första advent i funkishuset!

hela helgen kommer att gå åt till home styling eftersom mäklarna kommer nästa vecka. världens jobb, med andra ord. möblera om och plocka bort och en tur till IKEA - sedan kan de få fotografera bäst de vill.
bara de säljer det.

Burritogratäng (4 pers)

[jag vet att det var någon som efterfrågade receptet för ett tag sedan]

Stek upp ca 500 gram köttfärs alt. quornfärs tillsammans med burritokryddmix, lägg sedan färsen i botten av en smord ugnsform. Varva skivade bananer, färska tomater, hackad lök + ev andra tillbehör du brukar ha till tacos. Blanda ihop en burk créme fraiche med ett paket creme cheese och bred detta över gratänginnehållet. Strö över riven ost.
In i ugnen 225 grader tills den fått färg, tar kanske 15-20 min.

Servera tillsammans med nachochips och guacamole!
Bon appetit!

torsdagskväll


sensommarvärme + ridning = inget annat än härligt!

shopaholic

jag shoppade lite igår...
...ett hus!